Start » Slavisk folkmusik

Slavisk folkmusik

Slavisk folkmusik är en väldigt bred term som rymmer ett flertal olika genrer. De förenas dock ofta av en särskild känsla och termen slavisk folkmusik används därför när man talar om folklig och traditionell musik från länder där slaviska språk dominerar. Den slaviska språkfamiljen innefattar språk som talas i ett mycket stort geografiskt område. Ett av dem är ryska men det finns även slaver så långt söderut som i medelhavsområdet. Språkfamiljen är alltså den viktigaste gemensamma nämnaren när vi talar om musik från slaviska länder, den vokala delen har i och med det gemensamma språket en liknande klang.

Folkmusik i Ryssland framförs ofta med balalajka

Folkmusik med moderna toner

Klezmer är en typ av folkmusik som många förknippar med slavisk kultur. Stilen har framförallt framförts av judiska musiker inspirerade av romsk musik. Klezmer har idag spritts över världen i och med att östeuropeiska judar har flyttat, bland annat till USA. Klezmer har, precis som flera andra typer av traditionell slavisk musik, ofta ett karaktäristiskt tempo med låtar som börjar lugnt för att sedan övergå i ett svettigt crescendo där musikerna måste hämta andan mellan låtarna. Popfolk är en intressant utveckling av traditionell slavisk musik, speciellt på Balkanhalvön har denna stil med inslag av elektroniska instrument vunnit stora framgångar.

I många delar av världen har folkmusik något pittoreskt över sig. Den behandlas som ett kulturarv som ska bevaras och spelmän uppträder ofta i närmast museiala sammanhang där de framför gamla låtar. Detta förekommer även på turistorter i Östeuropa men här är det också, som i exemplet popfolk, fråga om en musikstil som hela tiden utvecklas och förändras. I Sverige är det ovanligt med musikprojekt där gränsen mellan traditionell musik och pop överskrids. I Östeuropa sker det framgångsrikt hela tiden.

Rysk folkmusik gynnades i Sovjetunionen

Ryssland är ett stort land med många etniska grupper som ofta har sina egna musikaliska traditioner. Ofta är det folkmusik som på något sätt blivit berikad av kristen körmusik och den långa och fina tradition av konstmusik som finns i Ryssland. Samtidigt kan den sägas vara en motpol till den sakrala och elitistiska konstmusiken. Många av de instrument som används är enkla. Det instrument som, kanske mer än något annat, förknippas med den slaviska folkmusiken är den trekantiga och tresträngade gitarren balalajka.

På 1960-talet, under kalla kriget, fick folkmusiken mycket stöd från staten i Sovjetunion. Detta eftersom den sågs som antitesen till västerländsk popmusik och som ett viktigt uttryck för det genuint ryska. Folkmusiken i Ryssland, precis som andra slaviska länder, speglar äldre tiders liv i byarna och gamla traditioner. För folklivsforskare är det därför väldigt givande att studera texterna som är viktigare än inom vår svenska, till stora delar instrumentala, folkmusik. I mitten av 1600-talet förbjöds alla instrument eftersom den rysk-ortodoxa kyrkan förknippade dem med djävulen. Den tidiga folkmusiken var alltså ett rebelliskt uttryck.

Ett svårhanterligt begrepp

Slavisk folkmusik är egentligen ett omöjligt begrepp eftersom det handlar om musikaliska traditioner från ett område som är mycket större än hela Europa. Utifrån kan dock de gemensamma nämnarna vara så tydliga att det förefaller handla om en enhetlig stil. Inte minst för att de slaviska språken har samma klang vilket givetvis kommer till uttryck i den folkliga vokalmusiken från dessa länder. Den som vill fördjupa sig i den slaviska folkmusiken har tillgång till en mycket stor och stadigt växande låtskatt.